Så dum man kan vara.

Bakis känslan fyller min kropp, segheten tar över och jag har hört att den här natten ska bli en så kallad tropisk natt: över 20 grader. Jag har fått nog av värmen, jag klarar inte av att det är så här kvavt och fuktigt, vill krypa in i ett svalt rum. Det är helt okej att det är varmt, men måste det jämt vara överdrivet?, för varmt eller för kallt, eller för mycket blåst eller för kvavt eller för blött. Ursäkta min bitterhet, jag skyller på vädret och tröttheten.



Igår gjorde jag någonting jag inte borde ha gjort, något jag kunde ha låtit bli. Men nej, jag ska ju självklart försöka. I ett virvel av ljud måste man vara nära för att höra, så nära och jag kunde inte låta bli att ge henne en kyss. Känslor är det mest knepiga, som alltid blir fel och hugger en i ryggen. Back stabed, av mig själv. För övrigt grät jag hela vägen hem, panik och alkohol är inte en bra kombination.

Nu vill jag stänga av allt en liten stund, tona ned på intensiteten och mitt inre drama. Det är ju pride för sjutton! Det finns ju hur mycket brudar där ute som helst, förunderligt att man ändå bara kan ha ögon för en. Men jag intalar mig själv att allt kommer ordna sig, att allt kommer bli bra. Jag önskar bara att jag kunde sluta känna mig så förbannat ensam.