Just det, Ingen.

Varför måste man bli något? Varför måste man bestämma sig redan innan man är 15 vad man ska bli, vilken inriktning man ska gå, vilken jävla skitstig man ska trampa på?!
Man ska helst redan veta innan man väljer gymnasium, vad man vill bli, åtminstone inom vilket område man ska jobba i. Men hur ska man kunna veta sådant, när man inte ens är hälften utvecklad i sin personlighet. För den viktigaste tiden(enligt mig) när man tar steget från barn till ungdom/vuxen är gymnasietiden. Jag förstår inte ens hur mycket som kan hända och hur mycket man kan utvecklas och ändras som person på alla plan som finns, på de tre åren, som för övrigt bara flyger iväg. Snarare flyr iväg.
Hur ska man veta allt innan man ens vet vem man själv är?

För nu sitter jag här, 20 år och förvirrad, jag som trodde jag visste exakt vad jag ville, vet nu ingenting. Som så många gånger förr, jag är impulsiv och ser så mycket jag vill pröva på. Men sedan är jag lika impulsiv till att ändra mig igen. Förvirring i mitt huvud, total kaos just nu.
Sedan jag fick beskedet att jag inte kom in på Nyckelviksskolan, har jag varit i ett stort dimmoln. Mamma tycker att jag fortfarande ska hoppas, för att jag ligger på 18de reservplats, men jag vet att jag inte kommer in med den placeringen. Det är ju faktiskt ingen vanlig högskolekurs, utan en konstskola. Den som söker dit vill antagligen komma in, precis som jag ville. Det fanns bara de som hade bättre arbetsprover än mig helt enkelt, för jag är inte dålig på att måla. Jag är faktiskt bra, om man får tycka så själv.
Mina tankar drar år olika håll, antingen finns Göteborg och härliga människor, men då måste jag verkligen fixa jobb och någonstans att bo. Och det är läskigt att flytta hemifrån. Ja jag bor fortfarande hemma.
Samtidigt har jag kommit in på en fritidspedagog-linje här i Stockholm, och jag tror åtminstone att det är det jag vill bli. Men jag vet inte om jag är redo för att plugga 3 och ett halvt år i rad nu. Jag vill gå på äventyr, leva, uppleva, upptäcka. Jag skulle kunna skaffa lägenhet här i Stockholm, men då måste jag skaffa ett nytt jobb för jag orkar inte med fabriksjobbet jag har längre.
Mitt hjärta har gjort lite extra plats just nu också, snarare har jag väll förstått att ju mer jag umgås med den människan desto mer kommer mitt hjärta göra plats. Och det känns konstigt, vet inte alls hur stor chans jag har att få en liten plats i hennes hjärta.

Så hur gör man?
När man är förvirrad och inte vet hur man ska ta tag i livet. För om inte jag gör något åt min situation, vem gör då det? Just det, Ingen.
Och hur ska man då veta vad man vill? Hur ska man komma på vad man vill?.. Kommer det med livserfarenhet vilket betyder att man måste uppleva livet lite för att hitta det man vill? Inte kan man väll veta vad man vill utan att veta vad som finns?
Så, hur fan ska man göra?

Och egentligen vill jag ju helst utav allt bli en musikalartist, en professionell dansare och en arkeolog som fixar utställningar. Men då måste man kunna sjunga riktigt bra, kunna dansa bättre än mig, och definitivt plugga i fler år än vad mitt psyke klarar av.

Så min fråga är ännu en gång: Hur gör man med livet?